HALGÅN

Den mäktiga ravinen

Den tog andan ur oss, på flera sätt. Halgåravinen, kanjonen söder om Brattfallet har formats sedan istiden då smältvatten grävde ned sig genom berggrunden.

Kantad av dramatiska klippformationer och rasbranter breder Halgån ut sig och erbjuder en utmanande men otroligt vacker creek trekking. Vi parkerade vid Brattfallet, vandrade Halgåleden en bit ner mot Klarälven och vek av mot en grusväg som enligt kartan tog oss närmare Halgån, ca 4 km nedanför Brattfallet. Det här var en chansning, jag visste inte hur ån skulle se ut så långt ner, inte heller hur brant det var att ta sig ned mot den. Vilken vinstlott det blev!

Där avståndet mellan grusvägen och Halgån var som kortast, klev vi genom skogen, halade nedför en sluttning och rakt ut i Halgån. Vilken syn!

Gott om sten och grunt vatten. Vi bytte till våtskor och vadade för att komma till andra sidan ån där det var tätare mellan stenarna. Grunt vatten och småsten övergick successivt till vildare vatten, större sten och klipphällar. Badgrytor och småforsar lockade till bad. Solen stod högt på himlen och ingenstans fanns skugga.

Omringade av ravinkanter och med forsar, klipphällar och stenblock som utgjorde vår vattenväg, bäckvandrade vi genom en av de mest fascinerande, dramatiska och vackra omgivningar jag skådat. Vi passerade under en bro som kantrat och under en stenbro som du annars bara ser i sagans värld. Men så var det här också en riktig sagovärld! Mot slutet blev forsarna starkare och vandringen längs klipphällar mer utmanande. När vi närmade oss Brattfallet, fann vi ett lämpligt ställe att vada över till andra sidan på. Jag greppade om stenar under ytan och vattnet nådde mig till övre delen av låren, men lugnt och metodiskt tog vi oss fram. Ravinbranten som mötte oss där utmed strandkanten, var näst intill lodrät, men fann en antydan till stig och lyckades klättrade upp och tillbaka till parkeringen.

Lärdomar: Det tar tid att creektrekka, varje steg är ett aktivt beslut och en balansutmaning. Det jag trodde skulle bli en kort tur, tog här över fyra timmar. Att hålla den koncentration som krävs när man creektrekkar i strömt vatten och tidvis utmanande situationer, tar ordentligt på krafterna. Vi skulle haft mycket mer vatten, energi och solkräm med oss. Mot slutet började jag känna att viljan att nå fram till skugga, vatten och mat tog överhanden och gjorde att jag blev mer oaktsam. Tar med mig de här insikterna till nästa bäck!