CREEK TREKS

Forsen glittrade av solsken när vi kom fram till bron som korsar Norder-Tvärån. Genast infann sig en sån där härligt nyfiken creektrekking-känsla.

Vägbanan såg ut som en ost och creektrekkingvanen hoppade fram. Skäckerfjällen. Upprymd över att äntligen vara på väg hit.

Äntligen! Den här dagen hade jag längtat till. Ullån har en speciell plats i mitt hjärta, här är jag lycklig.

Blicken föll på Svanån mellan Svansjön och Tänndalssjön. Ibland måste man bara bestämma sig för att chansa.

Det var här det började. Det var här som jag för några år sedan upptäckte ljusningen med creek trekking. Fast just då hade det inget namn.

Turkosblått vatten, badgrytor och fall som vi tar oss upp genom. Ett sagolandskap som taget ur en Sagan om Ringen-film.

Det här blev inte bara en underbar creek trekking, det blev en resa i tiden för mig. Att få visa min son det här vilda, vackra och dramtiska området – vilken känsla, vilken glädje!

Förbi böljande ängar och genom trolsk bokskog med gott om prasslande djur, vandrade vi mot Danska Fall. Solen gassade och det var redan hett.

Den tog andan ur oss, på flera sätt. Halgåravinen, kanjonen söder om Brattfallet har formats sedan istiden då smältvatten grävde ned sig genom berggrunden.

En lagom mix av magkänsla, nyfikenhet och envishet tog mig till en undanskymd bäck som visade sig vara ett paradis för creektrekking.

När jag vred huvudet åt vänster så såg jag den. Bäcken med stenar, fullt med stenar. Det här måste jag undersöka!